tumblr stats
Droger | G & K Pedagogkonsult & Ekonomi
DROGBEROENDE - KÄRLEK TILL DÖDS
Stacks Image 190

Vad är ett drogberoende?

Många försök har gjorts att förstå en drogberoende människa. Hur kan en person, som kanske i andra sammanhang, verkar klok och förnuftig handla så vettlöst och sanslöst som den drogberoende ofta gör? Varför ser han (eller hon, men för enkelhetens skull kallar vi den drogberoende har för ”han”) inte vad som händer? Varför slutar han inte när han mår så dåligt? På några sidor ska jag här i korthet försöka beskriva hur ett drogberoende uppkommer och vad om driver det.
Förutsättningarna för ett drogberoende

Det är lättast att förstå mekanismerna bakom ett drogberoende om man förstår just att det inte behöver handla om droger. Bakom drogberoende, spelberoende, matmissbruk och arbetsnarkomani ligger i grunden samma mekanismer. Till samma grupp av beroendesjukdomar kan vi även räkna kleptomani, tröstköpande, sexmissbruk och det tillstånd som anhöriga till missbrukare utvecklar och som vi brukar kalla medberoende. De har alla det gemensamt att vi genom dessa aktiviteter kan förändra vår sinnesstämning. Det som är beroendeframkallande är just att hitta en aktivitet eller en kemikalie som kan få mig att bli upprymd eller dämpa min oro, smärta eller ångest. Vissa droger (amfetamin, kokain) kallas ju ibland för ”uppåttjack” medan heroin och många tabletter är ”neråttjack”.

Det som gör att vi kan fastna i ett beroende är bl.a. att vi alla vill må så bra som möjligt. I normala fall har vi alla upplevt aktiviteter som vi upplever som ”höjdare” eller som stark lättnad. Dessa upplevelser kan vi inte alltid upprepa eller åstadkomma när vi vill. De är inte heller så förföriskt intensiva att vi överger allt för att få uppleva dem igen. När det handlar om de förföriska passioner som beroenden utgör handlar om det om att aktiviteterna eller drogerna har vissa egenskaper som förför oss:

Stacks Image 154
Fas 1: Processen inleds. Förändring inombords

Som framgår av rubriken sker de främsta förändringarna i denna fas inombords. Den blivande missbrukaren börjar tidigt att utveckla ett nytt sätt att tänka på. Han förnekar varningssignaler, intalar sig att hans bruk är normalt och hävdar att han kan sluta när han vill (och en kort tid i början är det ibland sant). Det är bara det att han inte vill sluta. Han mår bra på drogen och ser ingen anledning att sluta. Han söker upp anledningar att få droga igen, börjar bryta löften mot sig själv och andra. Han utvecklar en missbrukslogik som andra har svårt att förstå och följa. Han blir bra på att hitta anledningar att använda droger, på att dölja missbruket, på att ljuga för sig själv och andra och han börjar förändra sina prioriteringar, d.v.s. vad han tycker är viktigast och vad som kommer först. Några steg på vägen i denna process beskrivs nedan:

•  Förnekelse av varningssignaler:


De första tecknen på att något inte står rätt till kan vara en försovning p.g.a. bakfylla, ett missat möte, en skuld som inte kan betalas eller ett löfte som inte kan hållas. En tanke kanske dyker upp om att allt inte står rätt till men den tanken får missbrukaren snabbt tyst på: ”Alla försover sig någon gång”, ”jag kan betala nästa vecka” osv. Senare varningssignaler handlar om allvarligare incidenter: det kan vara rattfylleri, snatteri m.m. För att få tyst på dessa varningssignaler krävs en ännu starkare förnekelse.

•  Inbillad kontroll- feltolkning av känslor

Den beroende upplever en känsla av helhet och kontroll när han agerar ut sitt beroende. Alkoholen fyller honom med en känsla av helhet. Kleptomanen upplever en känsla av kontroll och en intensiv känsla just vid planeringen av stölden och kanske just vid snatteri - därefter ofta tomhet. Det är planeringen som skapar känslan och som i sig kan trigga i gång aktiviteten. Många spelare ägnar timmar åt planering, oddsberäkning, att läsa travprogram och att cirkulera på travrestaurangen. När loppet är igång är det i det närmaste över. En narkoman går igång på att prata om droger, gamla drogminnen och på att förbereda ett drogrus - på att sätta på rätt musik, dra upp ”svar” i sprutan och på allt annat som är förknippat med drogbruk. Denna upphetsning ger en skamfylld och alltmer osäker människa alltmer känsla av kontroll. Intensiteten i upplevelsen ersätter intima upplevelser. Drogen eller beroendet blir en allt viktigare relation. Han feltolkar alla dessa känslor som att beroendeaktiviteten ger honom allt det han behöver och att inget annat kan göra det på samma sätt.

•  Inre debatt- beroendepersonligheten växer fram

Så småningom förlorar den beroende kontrollen över sitt beteende men långt innan dess sker en ”inre kontrollförlust”. Längst inne blir den beroende klar över att han är förändrad. Han utvecklar en ny personlighet parallellt med den gamla. Den gamla, friska, personligheten kallar vi för ”Jaget” som säger att han skall droga med måtta, sluta i tid osv. Detta Jag börjar då och då oroa sig över vad som håller på att hända. Drogandet har ju redan gått längre och fått större konsekvenser än vad som var meningen. Ingen planerar ju att bli drogberoende. Något har hänt på vägen. En annan personlighet som vi kallar Beroendepersonligheten har installerat sig. Det är som om han satt i skallen på en pinne och viskade dåliga råd i örat på den beroende: ”Ta en öl och var som en människa”, ” Sluta kan du göra i morgon”. ” Lite kokain kan du ta - bara så du blir pigg. Du använder ju inga sprutor. Så länge du inte använder sprutor är du inte narkoman”. Denna Beroendepersonlighet tar allt mer över: ”Jag har allt du behöver” ”Lita inte på de där människorna - lita på mig”. Beroendepersonen använder alla argument och all list som behövs för att övertyga Jaget som kanske ännu tvekar och som låter förnuftet tala. Inom Anonyma Alkoholister kallar man drogen för ”Falsk, listig och stark”. Beroendepersonen vet precis hur resonemanget måste gå för att manipulera förnuftet och för att dupera omgivningen. Han vet när han skall ligga lågt (t.ex. vid ett hot om skilsmässa eller tvångsvård) och när han skall byta taktik (”bara lite grann för att varva ner”). Några beroende har beskrivit denna beroendepersonlighet med olika ord. En ung kvinnlig narkoman beskrev det som om han hade två fåglar på axeln, en som var Förnuftet och som sade att hon måste sluta nu, att detta kan inte fortsätta och en annan fågel på andra axeln, Fågeln Gladan, som sade att hon måste få må bra, att hon hade rätt att tända på med tanke på allt som hänt och att han hade kontroll så det var ingen fara. Många matmissbrukare har beskrivit Beroendepersonen som ett monster som kräver att de bantar eller äter. En kallade Beroendepersonen för Ormen, en för Vargen och en tredje för Hitler. I alla fall handlar det om att Beroendepersonen i slutet av fas 1 avgår med segern och tar över. Ett helt förnekelsesystem byggs upp där omgivningen sällan får möta Jaget. Det är den beroende som intervjuas av polis, sociala och kriminalvård och som lägger upp storyn utifrån läget. Ibland låter sig omgivningen luras ibland inte.

•  Förnekelse

Förnekelsen fungerar som ett skydd mot omgivningens frågor men framför allt för att få tyst på Jaget, på det egna förnuftet. Till slut blir förnekelsen så stark att den beroende tror sig själv eller åtminstone tror att omgivningen skall gå på de mest fantastiska förklaringar. När missbrukaren ertappas med drogen fortsätter förnekelsen i ny form: ” Jo, jag har drogat, men kan jag sluta. Jag har läget under kontroll. Det är inga problem längre”. Förnekelsen kan gå långt. En narkoman som vaknar upp ur överdos kan hävda att han klara att sluta själv om han bara får ”arbete och bostad”. En kvinnlig alkoholist som ertappats med att halsa i smyg mitt i natten och som fick frågan ”Står du här mitt natten och dricker?” svarade ”Nej” med flaskan i handen.

Fas 2: Livet förändras - Drogen tar överhanden

I denna fas tar drogen över livet. Det betyder inte att den beroende alltid drogar men det är drogen som styr planeringen och som är prioritet nummer 1. Det finns perioder av vila och förnuft, men Beroendepersonen manipulerar snart fram återfall igen. Några viktiga saker som sker under denna fas är:

•  Yttre kontrollförlust

Nu går inte beroendet längre att dölja. Nästan alla människor, beroende liksom måttlighetskonsumenter, har regler för sitt drogande (eller sitt spelande, arbete m.m.). Den beroende kan inte längre följa sina egna regler ( t.ex. att inte droga på jobbet, att inte droga när barnen är med, att inte injicera osv.).

•  Ljuga och skylla på andra

Verkligheten kommer ibland ifatt den beroende och han ställs till svars för sitt märkliga beteendet. Han ljuger då gärna och skickligt, eller skyller på andra som sägs vara orsaken till hans missbruk.

•  Ett ritualiserat och alltmer inbundet liv

Den beroendes liv kretsat alltmer kring drogen, spelet eller vilket beroende det nu gäller. Är det droger som beroendet handlar om måste han tänka på tillgången till droger. Han binds alltmer till ett liv som är ritualiserat. För spelaren är det travprogrammet, restaurangen, Solvalla. För matmissbrukaren kan det vara receptläsning, en raid till affären, rusa hem, dra ur jacket, låsa dörren och sedan äta. För narkomanen kan det vara drogen, jakt på pengar, en repa på stan, mera droger. Ritualerna och missbrukskamraterna binder honom ännu mer till droglivet. Alkoholisten avböjer alltmer sociala kontakter som hindrar drickandet.

•  Andlig tomhet

Den beroende bryter mot sina egna värderingar nästan varje dag. Det skapar inte bara skam utan även andlig tomhet. Det råder ett stort gap mellan Jagets värderingar och hur han handlar som Beroendeperson. Detta vakuum känner han av när han nyktrar till och det skapar så stor smärta att han ofta tar till droger för att slippa känna hur han mår. Den beroende har nu skaffat sig en tillit till drogen att den ersätter den normala och friska tillit som andra sätter till sig själv, sina närmaste och sin tro på livet eller Gud. En frisk tillit bottnar i att jag litar på mig själv (jag kan hålla mina löften, det kan inte en narkoman), att jag litar på några medmänniskor (det gör inte den drogberoende, omgivningen kan ställa sig i vägen för drogen) och jag litar på att jag kan leva efter mina egna principer, vare sig jag kallar de för Principer, Gud eller något annat. Psykisk hälsa förutsätter att jag underkastar mig någon slags princip som är större än jag själv. En frisk människa gör inte vad som helst när det faller honom in. Vi handlar efter något vi tror på. Den drogberoende kan inte alltid göra det. Det är ibland en avgrund mellan vad han tycker är riktiga handlingar och det han gör för att få tag i droger. Drogen har blivit hans Högsta Mål, hans Högre Makt och hans trygghet i livet. Det är dock en dödlig Gud som han sätter sin högsta tillit till. Han vet dock inget annat. På kort sikt ersätter drogen mänskliga relationer och går, om det är nödvändigt före allt annat.

Stacks Image 157
Fas 3: Livet bryter samman

I den tredje fasen bryter livet samman. Drogen har inte längre samma effekter och konsekvenserna av missbruket börjar bli stora och kännbara. Det kommer stunder då smärtan är så stor att det friska Jaget säger STOPP och vill sluta. Beroendepersonen anpassar sig då till läget och ligger lågt. Missbrukaren kanske söker vård eller lovar förändring som för stunden är allvarligt menade. Efter några dagar (ibland några månader) känner Beroendepersonen att det är dags för comeback. Han lägger då ut några krokar som han vet kan locka till återfall, t.ex. ”Nu har du varit så duktig att du är värd en öl och bara en kan inte skada efter så lång tid. Nu har du ju visat att du kan ta kontrollen”. Under fas 3 börjar omgivningen reagera med att tröttna och ta avstånd. Vad vi kan se under denna fas är bl.a.

•  Drogerna ger inte längre samma verkan

Efter att ha bombat nervsystemet med droger en längre tid upptäcker den beroende att han behöver använda allt mer droger för att få effekt (dock kan alkoholisten i slutstadiet återigen bli berusad av små mängder om levern är skadad). Ofta blir han medicinskt sett påverkad men får inte samma känsla. ”Tjacket var bättre för” kan amfetaminmissbrukaren hävda när det huvudsakligen beror på hans missbruk att han inte upplever det lika intensivt längre. När drogen inte längre ger samma utdelning försöker den beroende ofta byta sort eller byta drog för att få samma smärtlindring. Någon lustupplevelse är det sällan det frågan om längre - bara att undvika smärta.

•  Skam

Skam i är motorn i missbruket när det inte längre enbart drivs av positiva drogupplevelser. Skam är en känsla av värdelöshet som missbrukaren kan haft med sig innan missbruket som en bidragande orsak till beroendets uppkomst eftersom beroendesjukdomarna dövar skammen. Skammen kan ha uppkommit av själva missbruket. Det skapar skam att lura sin omgivning, bedra sina närmaste och att ständigt bryta sina löften. Det skapar skam att förlora kontrollen och det är skam som ofta råder dagen efter en drogomgång. Det som lindar skammen för stunden är mer av drogen. Missbrukaren börjar tro att han är ett problem i stället för att han har ett problem.

•  Känslosammanbrott

Självförtroendet är ofta i botten vid det här laget och även under drogfria perioder kan livet bryta samman med ångestattacker, vredesutbrott och förtvivlan. Ibland möter vi också bitterhet och självömkan, två vanliga vägar till återfall.

Självmordstankar


Det är vanligt att missbrukaren i detta läge överväger eller t.o.m. försöker ta livet av sig. Ibland är det för att Beroendepersonen märker att drogen inte längre fungerar och livet utan droger verkar tomt och innehållslöst. Vanligare är dock att Jaget, den person som en gång i tiden bara skulle droga ”under kontroll” skäms så djupt över sig själv och sitt liv att han inte ser någon annan utväg än självmord - ofta med den skamfyllda drivkraften att det vore en tjänst mot mänskligheten om han tog livet av sig. Han ser ingen utväg och vill bespara omgivningen sin existens- så han försöker ta livet av sig.

Vändpunkten

Denna text har handlat om vägen ner till självmordets rand. Det har här inte varit avsikten att beskriva tillfrisknandet från den sjukdom som alkoholism och narkomani utgör. Det får bli ämnet för en annan artikel. Här kan bara kort sägas att det inte är nödvändigt att gå till botten för att vända. Det finns hjälp att få och den börjar med att inse och acceptera att man lider av en dödlig och kronisk sjukdom. Först med denna insikt kan skammen börja släppa. Därefter kan man ta itu med nästa steg - att skaffa sig Tro och Hopp och att ta de steg som krävs för att leva som nykter alkoholist eller narkoman. Man kan inte göra det ensam och det behöver man inte heller. Över hela världens finns 12-stegsprogrammets gemenskap i form av Anonyma Alkoholister (AA) och Anonyma Narkomaner (NA) där man kan tillfriskna steg för steg tillsammans med tusentals andra